fredag 26 januari 2018

Ljusare tider i en tung tid

Plötsligen utan förvarning kom där 34 nya låtar i akustiskt avspänd form. Han har överraskat ännu en gång. Ulf Lundell la mitt i natten upp 34 ny låtar som han kallar för Skisser på sin hemsida. Jag tycker det är kul att det fortfarande är liv i den gubben.
Texterna är som vanligt snillrikt utformade och med en viss svärta.

Vad sägs om detta ur låten Farväl Amerika
"Amerika, Amerika när skall du vakna upp ur ruset
Hur kunde ni sätta en sån idiot i Vita huset"
Eller
Ur Vargen
"Dit nosen leder vargen söker en tik
vandrar den hit och dit
bryr sig inte ett dugg om vare sej politik eller trafik"

Lyssna på dem här

Ja nog har det hänt en del sedan den där gången i Skärmarbrink då han spelade in Jag går på promenaden. Det var 1975 kort efter kom det stora genombrottet med boken om Jack. Boken som öppnade en värld för honom, Öffe. Han gamängen, gavs möjligheten att leva på sitt konstnärskap. Det blev en krokig men säkert en mycket intressant liv.

Vi är ju jämngamla och om man ser tillbaka så undrar man ibland om det blev så mycket bättre. Det fanns ju ett så stort hopp. Den tiden i slutet på sextio var nog kulmen på all lycka. 1968 väcktes ett hopp om en ljus framtid där orättvisorna skulle jämnas ut, krigen skulle lamslås. Det tog tio år och muren föll och det kalla kriget las ner. Sedan har det mesta gått i en spiral uppåt eller neråt om man så vill i allt högre fart. Vi blev medvetna om priset, det hade blivit för dyrt. Skogarna dör, haven dör och över de stora städerna ligger en gul rök som inte kan skingras. Det kommer ständigt rapporter om folk på flykt från sina liv där de vill leva i fred och frihet. Olikheterna är större än någonsin. Om alla skulle leva som vi gör i Sverige så behöver vi 4,5 jordklot för att kunna försörja oss. Var finns solidariteten?

Aj, oj nu blev det deppigt, det är inte sådan jag är. Jag är av en positiv natur numer men för den skull kan jag inte blunda för fakta. Vi har väl alla (i västvärlden) dragit vårt strå till denna förgiftade stack. Det var tyvärr i all oförstånd om vi nu skall skylla på något. Nu är det som det är och det blir som det blir, som hundraåringen sa. Ungdomarna får försöka ta sig över hindren och och rätta till alla eller i alla fall några av våra feltramp. Det finns ju människor som Johan Rockström som sitter på lösningen och vi får hoppas på att beslutsfattarna lyssnar på honom och hans likasinnade.

Nå väl, det går i alla fall mot ljusare tider och det är ju bra det.

Hur som helst inspirerade Ulf Lundell mig att skriva ihop ytterligare en samling dikter.
Ni har väl inte missat min första samling, Öppet Spår 38 dikter av Gunnar Engström. Kan köpas billigast på Solentro men även i bokhandeln. Här finns den

Jag startade i söndags och skrev denna senvinterdikt. skall försöka knåpa ihop ett 40-tal till nästa utgivning

Frusen kanal
Då har isen lagt sig på kanalen till sist
snön glittrar vit och fin
en blåmes kvittrar på en kvist
det ger mej en leende min

Solen står nu högre på himmel blå
förkunnar ljusare tider åter 
vänligt jag lägger huvudet på skrå
och ännu en vinter jag förlåter

Snart porla bäckarna glimmande glatt
sipporna bugar bland ekar och stubbar
braxen i viken slår till med ett spratt
det blir fart på mig och andra gubbar

Den tiden är snart här
det är då bäst jag mår
den tiden har vi kär
vi kallar den vår


fredag 19 januari 2018

Raindrops keep fallin´on my head

Viss musik får mig att minnas speciella händelser och en sådan melodi är Raindrops keep fallin´on my head, en låt som skapades av Burt Bacharach och blev känd genom sångaren B J Thomas.
Melodin dök upp i P 4 programmet Melodikrysset i lördags och genast gavs jag en känsla av att sitta på mitt rum hemma hos mina föräldrar där jag bodde då. Låten spelade jag om och om igen på min gramofon. Jag sjöng med och hörde hur regnet smattrade mot rutan "Raindrops keep fallin´on my head, just like the guy whose feet are to bigfor his bed" hum hum hum mum ......

Melodikrysset ja. Jag är faktiskt en av de lyckliga som fått en skärbräda hemsänt till mig för löst kryss

Raindrops keep fallin´on my head slog alltså B J Thomas igenom med 1968 och 1969 satt jag en regnig vårdag och tittade i Ving/Club 33:s katalog för att boka min första utlandsresa. Den gick till Benidorm.

Resan var något billigare från Malmö så jag bokade den därifrån. Jag reste gratis på tåg på den tiden då min far var lokförare så hade vi gratisbiljetter långt upp i åldrarna. Jag flög från Bulltofta (flygplatsen lades ner 1972 och ersattes med Malmö Sturups flygplats). När jag satt där och väntade så kom det ett plan från Stockholm och bland passagerarna kom en man med stor bred hatt och en mycket kulört och mycket iögonfallande hals-duk. Han rörde sig yvigt och världsvant. Det var Ernst-Hugo Järegård som svepte förbi. Jag hade sett honom och Sven-Bertil Taube i filmen Het snö bara någon vecka innan.
Nu skulle jag alltså flyga för första gången. Spännande och häftigt. Jag mins hur planet accelererade och hur jag trycktes mot ryggstödet. Upp i luften och jag hade fönsterplats. Jag var på väg utomlands för första gången, om man bortser från semestern i Norge med mina föräldrar någon gång på sent -50 tal.

Det var torrt och varmt när vi landade. Att kliva ut på flygplanstrappan och mötas av den goda värmen var en känsla som jag kom att längta tillbaka till många gånger i mitt liv. Det här var i mitten på maj.

Vistelsen i Benidorm med Club 33 gav mycket som jag har haft med mig hela livet. I den åldern och där hände en hel del som inte bör berättas, i vart fall inte här. "Men roligt det vare" som Cornelis sjöng i visan om personliga Person.



Jag och två till hyrde en dag en bil och for runt lite i trakten runt om. Ett tillfälle då som jag mins väldigt väl fortfarande, var när vi stannande vid en apelsinodling och frågade bonden om vi fick ta några apelsiner eller köpa. "Ta så många ni vill" var svaret och vi plockade på oss famnen full.

Benidorm var och är väl även nu en ren turiststad. Två fina player Playa de Levante och Playa de Poniente. Östra och västra stranden.

Jag bodde första veckan där det två playorna möts, på Hotel Rocablanca (Vita klippan) med utsikt över havet. Det brusade ständigt från havet nedanför min balkong.

Efter två veckor var jag härligt solbränd och fylld med upplevelser. Självförtroendet hade stärkts genom att jag för mig själv visat att jag klarade att ta hand om mig. Att ta hand om mig själv kanske är något som är en efterhands konstruktion. Jag hade nog en del tur med tanke på allt som hände där. Jag kunde lika gärna hamnat i finkan då jag sent en kväll irrade mig in på en byggarbetsplats och blev avhyst av polis. Betänk att detta var på Francos tid och polisen var rätt hårdföra under den tiden.
Vid ett annat tillfälle var jag  godtrogen och följde med en man i hans bil som skulle hjälpa mig till mitt hotell då jag gått vilse. Istället hamnade jag långt utanför stan på ett riktigt röjarparty. Jag kunde ju blivit rånad.

De två veckorna gick vart dags för att ta adjö av den östra stranden och fara hemåt.

Jag var hemma en dag sedan bar det av med tåg till Boden. Det var dags för 11 månaders militärtjänst. Jag var den solbrändaste beväring som klev in på P5 det året. Vad som hände under det året är en helt annan historia som jag kanske kommer till en annan gång när jag blir nostaldisk till någon annan låt.


lördag 13 januari 2018

Dags till eftertanke

Vi var och såg filmen om Ted Gärdestad (För kärlekens skull) under mellandagarna. Bra film och vilket geni han var! Inte bara inom musiken utan han var ju en fantastisk tennisspelare också och hade säkert blivit en fin skådespelare om han provat. Ett geni som tyvärr drabbades av schizofreni som redan vid 41 års ålder tog hans liv.

Ett geni som Ted var även Mozart som levde endast i 35 år. Roy Orbinson som jag också ser som ett geni blev endast 52, Lennon blev 40, Chopin 39. Ja det finns fler genier och många av dem dog unga.

Om det är beviset på att man är ett geni är att dö ung så är alltså inte jag något geni? Nu är det dock inte så enkelt. Jag hade en teori som mycket ung och som gick ut på att man fick ett viss kvot av liv tilldelat sig. Levde man hektiskt och intensivt och fick många upplevelser tilldelat sig så förkortade det livet. Levde man däremot lugnt och tog en sak i taget och upplevelserna var sparsamma så blev livet långt. Summan av upplevelser av ett liv var alltså konstant. Jag har förstått senare att det förhåller sig inte så. Ta exempel som Charlie Chaplin han blev kanske inte så himla gammal men ändå 88 år. En rätt aktningsvärd ålder och vilka år av upplevelser och utveckling.

Chaplin föddes i London och med sin halvbror Sydney växte de upp i ensam vårdnad av sin mor Hannah. De levde i stor fattigdom men han visade stora anlag som varietéartist på scen och under en turné i Amerika fick han erbjudande om att spela med i en stumfilm av filmbolaget Keystone Studios och därefter emigrerade familjen till USA. Chaplin började där vid första världskrigets utbrott 1914 sin film karriär, med att skapa en rad korta stumfilmer. Fem år senare var han en av grundarna till filmbolaget United Artist och det rullade på med långfilmer som Morderna tider och Diktatorn som nu är klassiker.
Han vägrade bli Amerikansk medborgare och under McCarthyismen, en kommunist skräck som förlamade USA i mycket kulturellt skapande. Han vägrades att lämna landet så som Sovjet senare gjorde under kalla kriget. När han så småningom fick resa till London för att delta på premiären av filmen Rampljus där bla Buster Keaton medverkade. Filmmusiken som han själv komponerade fick en Oscar över tjugo år efter premiären. Filmen var förbjuden i USA och fick inte visas förrän 1972. Han fick redan vid utresan veta att han inte skulle få något inresevisum till USA igen nu när han lämnade landet. Han ansågs vara en förment kommunistsympatisör. Därefter flyttade han till Schweiz och levde där med sin maka Oona O´Neill resten av sitt liv. Han fick 8 barn med Oona. 1975 blev han adlad i sitt födelseland.
Ett geni som upplevde mycket och under en lång tid.

En stilla undran från mig är hur kan ett land som är uppbyggt av invandrade människor med en enorm spridning av kultur, etnicitet och religioner vara så orolig för någon som tycker lite annorlunda än de som just för tillfället har makten. Därvidlag är det väl ingen skillnad idag.

Nå, nu var det inte det jag tänkte lägga ut texten kring denna gång. Utan jag vill bara ägna en kort stund åt lite eftertanke. Vad har hänt under det vi kallar vår tid?

Om jag en kort stund tänker tillbaka på min morfar som blev 92 år. Vad hände under hans livstid? En hel del faktiskt om vi tänker efter. Byggandet av järnvägar var i fullgång under hans barnaår, industrialismen drog igång på allvar. Alfred Nobel grundade sitt företag Nitroglycerin AB, världens första tillverkare av nitoglycerin. LM Ericsson blev internationellt känd. Unionen med Norge upplöstes, lika rösträtt infördes, bilen började massproduceras, han fick se fyra kungar leda Sverige, från Karl XV, Oscar II, Gustaf V och Gustaf VI Adolf. Upplevde fler stora krig bl.a de två världskrigen.
Han var hela 49 år när min mamma föddes och ändå han han tack vare sin höga ålder se sina barnbarn, jag och min syster.
På den tiden var det ovanligt med resor och han bevittnade vad jag vet inget annat land än Sverige. Men nog fick han vara med om en nation som förändrades.

Hur är det med mig då som föddes 1950?

Jo det har hänt en del under den tiden. Elektro-niken har utvecklats enormt med allt det vi har som helt naturligt kring oss idag med datorer, telefoner m.m. Människan har varit på månen, färg-teven är vardag, att flyga vart du vill är något som de flesta i vårt land kan göra. Jag har varit i Peru, Brasilien, Sydafrika, Egypten och Thailand plus en mängd länder i Europa. Ja det är faktiskt svårt att ta in allt som hänt under min livstid så här långt och det är förhoppningsvis inte slut än.

MEN allt detta har kostat. Kostat i form av miljö och för en del hälsa till både kropp och själ.

Vi lever i en del av världen där det faktiskt, trots terror attacker, flyktingströmmar är lugnt. Vi, jag är lyckligt lottad. Vi som är födda här i Sverige och under den tid jag är född har redan vid födseln dragit en vinst lott som är störst av alla vinster. Ändå är så många missnöjda, vad beror det på?

Har våra krav växt oss över huvudet. Vi har gått från ett av socialdemokraterna skapat tryggt folkhem till ett individ fokuserat samhälle där samma socialdemokrater var med och raserade sin eget bygge efter att en alldeles för stor administrativ organisation kvävde människors frihetskänsla. Pendeln slog för långt till vänster sedan förlångt till höger. Missnöjet består som jag ser det nu i en frustration av att vi vet inte vilka vi är. Allas vår Robban sjöng en gång "alla springer omkring och letar var och en". Där är vi nu.

Det är dags för eftertanke. Det får dock inte bli som när Hamlet grubblar kring "eftertankens kranka
blekhet" det tolkar jag till att vid allt för mycket grubblande över vad som hänt, leder till att beslutsamheten rinner ifrån oss och att handlingskraften förlamas.

Alltså med historien i ryggen till handling


onsdag 3 januari 2018

I eller på

"I måste man ta" sa Martin Ljung en gång i någon revy och det är väl sant. Det är det, det handlar om hela livet, tills det är slut. Då man lägger locket på.

Det jag tänkte ta tag i idag är just i och hur det står i relation till på. Dessa ord är ju vad man i grammatiken kallar för prepositioner (pre-före position). Alltså vart befinner sig någon eller något. Wikipedja säger att "normalt används i, i samband med namn på geografiska platser som har direkt kontakt med vatten, till exempel öar, näs, stränder och uddar" Jag säger dock på stranden inte att jag är i stranden.

Sedan finns det så kallade betydelsenyanser. Wikipedia igen "Det heter till exempel att sitta på pallen, men sitta i fåtöljen, eftersom fåtöljen omsluter personen jämfört med pallen som saknar armstöd"  så långt är allt fine. Jag förstår även varför man t.ex. säger "Jag simmar i Hjälmaren men åker skridskor på Hjälmaren. Alltså preposition med betydelsenyans.

MEN ⌛

Nu har jag gått i pension. Man går i pension men på semester. Vad är det som bestämmer att det blir så? Min teori är att man säger så av samma anledning som när det gäller pall och fåtölj. Man omsluts av pensionen men semester är något man står på tills den är över. Man säger att gå i döden, något som varar i evighet precis som pensionen. Alltså tills locket läggs på.

Lämna gärna en kommentar kring i och på, så jag får läsa er syn på denna fråga som håller tag i min hjärna på dagar som denna.

___________________________________________________________________

Han kunde inte längre gå på semester nu när han gått i pension. Det var ingen nackdel på det hela taget nu när han gärna tog en påtår i koppen när han låg i solen på solstolen. Han läste i mitten av boken på sidan 150 med solglasögonen på. Han var nöjd i med tillvaron och på platsen han befann sig på. Situationen han satt i var ju helt okey.

tisdag 7 mars 2017

Mars pankaka mot våren

Ja då är vi inne i mars och dagarna blir ljusare och ljusare. Vädret svänger som det brukar så här års och det är dagar som påminner om vår och det är dagar som idag, rena midvintern. Midvintern då utan mörker, solen har sin gång som Ernest en gång skrev och det blir vår dag för dag. Ha bara lite tålamod säger jag till mig själv.

För att förlänga sommaren och tidigare lägga våren har vi beslutat oss för att bygga till ett uterum där vi kan sitta ute fast inne under mörka höst kvällar och vänta in vårvärmen. Jag startade igår i soligt men lite kyligt väder. Det skall göras lite förarbete innan stommen kommer med tak och glasdörrar. Innertak under balkongen måste byggas (vilket gjordes igår) och golvet skall isoleras. Idag kom dock ett snöoväder som stoppade detta några dagar. Limträbalkar till stommen, glasdörrar och tak är beställda till vecka 11 och hjälp med att resa detta har jag förbokat en annan pensionär till vecka 12. Det är alltså ingen fara att tidplanen skall spricka, än.


Helgen som var var också kall. Men vi var ute i lördags med Naturskyddsföreningen och spanade in om vi kunde se några anlända fåglar. I det kalla ochoch lätt snöande vädret såg vi endast 18 arter mot i fjol då vi fångade 25 på samma helg.
I år såg vi: Blåmes, Talgoxe, Nötväcka,Trädkrypare, Kaja, Kråka, Korp, Grönfink, Sångsvan, Grågås, Knipa, Storskrake,Tofsvipa, Skogsduva, Ringduva, Strömstare (bilden), Gråtrut och vi hörde en Gärdsmyg.

Efter promenaden så gjorde vi när vi ändå var på plats, en lov in i antikboden vid Ljusterö färjeläge och hittade en fin läslampa till vår läsfåtölj och till ett rimligt pris.

 





Nu får det bli att vänta på att solen kommer tillbaka igen så jag kan fortsätta med bygget av uterummet. 

Ha det gott
  

måndag 27 februari 2017

Snart är det mars

Idag kom dessa två godingar och förgyllde den grå februaridagen för mig.


Snart är denna trista månad till ända men i rättvisans namn skall sägas att den har bjudit på en del fina dagar med sol som börjar värma. Snart är det dock mars och ljuset kommer sormande åter.

torsdag 9 februari 2017

Jag vann

Ingen vinner sjunger Mauro Scocco och så är det ju ur det perspektivet han lyfter men livet går vidare ändå och jag njuter trots de mörka krafter som råder i vår värld.


Igår på min motionsrunda gick jag förbi Ekbacken och upplevde där måne, kyla, snö och midsommar i samma ögonblick, då kände jag dock en vinnare vakna inom mig.

Idag gladde Gunnar Bernstrups mig på sin blogg med att skriva om felaktigt. "felaktigt stavas ju sällan felaktigt utom när det stavas felaktigt. Ibland kan det stavas rätt, men stavas då ändå felaktigt. Hur motsägelsefullt det än kan låta."

En sådan liten text gör mig glad och då kom denna lilla dikt ut ur mitt huvud

Fåglarna sitter utanför mitt fönster och pickar i sig mat
Själv sitter jag i köket och dricker kaffe på fat
Med sockerbit i munnen och slurpar lite grann
De här är första priset tänk jag, jag vann

Man kan vinna i det lilla om man vill och ser sig om.


Ha en fin februari